Vis nummer 6, Smitta, presenterar fem expositioner som visar pĂ„ smitta som ett konstnĂ€rligt begrepp, i betraktelser och analogier, i konstnĂ€rliga försök och fördjupningar, i levande exempel pĂ„ hur performativ beröring och överföring komplicerats och omöjliggjorts under restriktioner och isolering â men ocksĂ„ belyser fysisk nĂ€rvaro och beröring som en grundförutsĂ€ttning för konsten.
Vis #6 - TEMA: SMITTA
I mars 2020 valde redaktionskommittĂ©n för VIS temat Smitta för VIS #6. Ingen hade dĂ„ en aning om hur vĂ€rlden skulle pĂ„verkas och hur utvecklingen skulle springa ifrĂ„n alla rimliga idĂ©er om att konsten enbart kunde anvĂ€nda sig av metaforiska tolkningar av begreppet smitta. VĂ„r ingĂ„ng var att det finns en stor öppenhet i begreppet och att det korresponderar med de mĂ„nga olika sĂ€tt som konsten utövas, sprids och överförs: innehĂ„llsmĂ€ssigt, formmĂ€ssigt och strukturellt. En önskan att pĂ„ ett lite annorlunda sĂ€tt ta sig an en av forskningens viktiga huvudingredienser, referenserna, lĂ„g ocksĂ„ i ambitionen att pĂ„ ett övergripande plan visa pĂ„ hur konstnĂ€rliga arbeten och forskning kan spridas genom inspiration, förebilder, beröring â sĂ„som en smitta sprids genom infektion och beröring (pĂ„ bĂ„de fysisk och mental vĂ€g). Att ange smittvĂ€garna skulle kunna vara att visa pĂ„ sammanhang och referenser, möjliga kontaktytor och slĂ€ktskap.
Idag kan vi inte annat Ă€n att betrakta begreppet smitta i ett annorlunda ljus, dels utmattade som vi Ă€r av mer Ă€n 1 Âœ Ă„rs tung pandemi, dels pĂ„ grund av begreppets utslitenhet och ensidiga associationer. För att behandla och problematisera numrets tema har vi spelat in en film med ett samtal mellan tre medlemmar ur redaktionskommittĂ©n kring begreppet smitta, hur pandemin och dess begrĂ€nsningar pĂ„verkat konstnĂ€rer och hur vi möjligen kan se pĂ„ framtiden för konsten i en postpandemisk vĂ€rld.
Biologisk infektion och âkonstnĂ€rlig smittaâ sker pĂ„ likande sĂ€tt â det krĂ€vs en beröring, en nĂ€rhet, en utsatthet. En överföring sker inte pĂ„ distans, eller i isolering. Konsten och konstutövandet har under pandemin genomgĂ„tt stora förĂ€ndringar och vi ser prov pĂ„ nĂ„gra av dessa förĂ€ndringar och anpassningar i detta nummer av VIS. NĂ„gra konstnĂ€rer har kunnat fördjupa sina processer i eget koncentrerat arbete, mĂ„nga har uppfunnit sin konst pĂ„ nytt i digitala medier, Ă„ter andra har försökt att kommunicera âsmittsĂ€kertâ med anpassade projekt. Men det finns ju Ă€ven exempel pĂ„ hur konsten under pandemin tystnat och stannat av, att konstnĂ€rer varit tvungna att byta bana för att överleva. Det Ă„terstĂ„r nu att se vilken pĂ„verkan den pandemiska upplevelsen haft pĂ„ konsten och konstnĂ€rers arbete och vilka roller konsten kan spela i den post-pandemiska Ă„terhĂ€mtningen.
I det hÀr numret fÄr vi ta del av 5 expositioner som pÄ olika sÀtt behandlar det smittande och berörande, i process, i betraktelse, i analogier och i exempel pÄ nÀrhet och beröring som oskattbara bestÄndsdelar i musik och performance.
Jennifer Torrence, slagverkare och interpret, har med utgĂ„ngspunkt i sitt konstnĂ€rliga forskningsprojekt Performing Precarity skapat en exposition som i sitt innehĂ„ll har tvingats förhĂ„lla sig mycket handfast till förutsĂ€ttningarna under pandemin. Expositionen har pĂ„ olika sĂ€tt behövt förĂ€ndra framföranden av verken som ursprungligen var planerade och dĂ€rmed hitta nya âsmittsĂ€kraâ sĂ€tt att framföra det konstnĂ€rliga innehĂ„llet: MĂ€nsklig beröring och mĂ€nsklig kontakt, delande, sĂ„rbarhet och nĂ€rhet i framförande av samtida musik.
Alexandra Crouwers, bildkonstnĂ€r, utgĂ„r i sin exposition frĂ„n âThe Plotâ en plats dĂ€r en bit skog angripits av den skadliga granbarkborren och huggits ner och skapat en bit ödemark, en inkörsport till att hantera en övergripande ekologisk sorg. Det Ă€r en rörlig, ickelinjĂ€r exposition med en mĂ„ngfald av olika konstnĂ€rliga metoder och ingĂ„ngar som bjuder in till en vandring som Ă€r befriande provocerande, humoristisk och rik pĂ„ reflektioner. Expositionen rör sig runt âThe Plotsâ koordinater med 3D modeller, animationer, stillbilder, videoarbeten och gif.animeringar.
Karen Schiff, bildkonstnĂ€r, reflekterar över karantĂ€nen och sin teckningspraktik som bygger pĂ„ sprĂ„kbaserad abstraktion. Hon beskriver hur dessa teckningar uttrycker flyktiga, tillfĂ€lliga impulser som sedan erbjuder ett fördjupat reflekterande och teoretiserande grundat i den sinnliga erfarenheten av att teckna och en utvidgad âvisuellâ lĂ€sning. Hon formulerar fram en överföringens poetik som gĂ€ller bĂ„de hur viruset smittar och hur idĂ©er skapas och cirkulerar. Expositionen har en tydlig koppling till livet under coronan, det ensamma arbetet och reflekterandet i en pĂ„tvingad isolering.
Timo Menke, bildkonstnÀr, presenterar en vindlande exposition som fokuserar pÄ den mörka agensen i kosmisk och mikrobiologisk materia. Hur den mörka materien transformerar, infekterar och eventuellt sammansmÀlter i symbios med mÀnniskan. Han anvÀnder viruset och smittan som en kreativ hÀrd dÀr kusligheter och generativa kvaliteter samsas och frammanar en mörk upplysning. Texten Àr ett manus för en performativ lÀsning och har karaktÀren av ett omkvÀde med Äterkommande koriska kommentarer. En berÀttelse bestÄende av fragment om lÀderlappar, virus och mörk materia upplysta av en Corona i Platons grotta, en smittans mikrohistoria.
Liv Kristin Holmberg, kyrkomusiker och performancekonstnĂ€r, visar i sin exposition sitt konstnĂ€rliga forskningsprojekt Kunstliturgien och hon nĂ€rmar sig temat smitta pĂ„ ett originellt och konsekvent sĂ€tt, via liturgi, ritual och performance. Beröring och vilken anvĂ€ndning den kan ha i konstnĂ€rliga och liturgiska ritualer Ă€r fokus och har fĂ„tt en extra betydelse pĂ„ grund av smittskyddet under pandemin. Videon av den performance som spelats in var tvungen att anpassats till rĂ„dande förhĂ„llanden men har inte tappat i uttryckskraft och relevans â det kan kanske vara sĂ„ att smittskyddet ger upphov till nya betydelsefulla ritualer och en egen dramaturgi. I expositionen finns ocksĂ„ transkriberade reflekterande samtalsdialoger som undersöker förhĂ„llandet mellan konst och kyrkorum och konstens relation till det liturgiska.
Anna Lindal, redaktör för VIS #6
Omslagsbild: Bild lÄnad frÄn Timo Menkes exposition "Corona Influentia och den mörkare materian" VIS #6 "Smitta". Chinese rufous horseshoe bat Rhinolophus sinicus (Wikimedia) from Yang Cha Shan, Szechwan, China by Naturalis Biodiversity Center, CC0.
Bild
