Pilotnumret âNummer 0â av VIS publicerades 9 april 2018. Det första numret av VIS presenterar Ă„tta expositioner skapade av forskare inom de konstnĂ€rliga fĂ€lten. Numret har inget tema.
Arkitektur er en tidsbasert kunstform som trer frem i ulike tidsspenn; en bygning avdekkes ved Ă„ tale til sansene ettersom vi beveger oss gjennom rom aksentuert av lysets forandring og materialers taktilitet.
Stacey Sacks Àr clown, filmskapare, aktivist, bildkonstnÀr och forskare. Hennes interdisciplinÀra verk experimenterar med olika format för att reflektera över vithet och privilegier i en samtida kontext.
I ljuset av den allt mer omfattande forskningen pÄ samarbetsmodeller mellan kompositörer och musiker erbjuder Jennifer Torrence sina reflektioner frÄn musikerns perspektiv.
Ordet exposition har vare sig i en forskningskontext eller i bildkonsten nĂ„gon lĂ€ngre historia. De sceniska, tekniska och visuella konotationerna av ordet handlar om förklaring, uppvisande, om vĂ€gledande kommentarer, om att framstĂ€lla nĂ„got öppet â att föra fram det i ljuset.
This is not / Dette er ikke av Anne Marthe Dyvi er en presentasjon av flere av hennes videoarbeider og en undersÞkelse av det visuelle sprÄket som hun etablerer gjennom bruk av farge, bevegelse, form og tid.
NÀr vi skulle bjuda in konstnÀrlig forskare till nummer 0 av VIS sÄ gick mina tankar omedelbart till Chrysa Parkinson och hennes forskningsprojekt Documenting Experiential Authorship.
Ensemblet Lemur (BjĂžrnar Habbestad, Hild Sofie Tafjord, Michael Francis Duch og Lene Grenager) arbeider med improvisert og komponert samtidsmusikk.
Sten Sandells musik/texter/bilder befinner sig stĂ€ndigt i ett grĂ€nsland eller i en brytningspunkt. Han beskriver hur viktigt det Ă€r att alltid kunna byta riktning, att vĂ€lja en ny vĂ€g i musiken â skapa oförutsedda uttryck i ögonblicket.