Vilken roll fyller mĂ€nsklig beröring och kontakt i nutida framföranden av musik â bĂ„de i allmĂ€nhet och i de sammanhang som skapats av covid-19-pandemin? Vad hĂ€nder med arbeten som explicit insisterar pĂ„ nĂ€rhet, fysisk kontakt, och delande i en tid nĂ€r kroppar mĂ„ste hĂ„lla flera meters avstĂ„nd frĂ„n varandra? Hur kan dessa arbeten tolkas i ljuset av pandemin?
I sitt arbete reflekterar slagverkaren Jennifer Torrence över vilken pĂ„verkan pandemin har pĂ„ hennes konstnĂ€rliga praktik och forskning. Arbetet Ă€r en del av projektet Performing Precarity, som utforskar de risker som Ă€r inneboende i musikaliska framföranden nĂ€r musiker och publik ingĂ„r i strukturer prĂ€glade av ömsesidigt beroende. Expositionen syftar till att avtĂ€cka de former av sĂ„rbarhet som uppstĂ„r i samtida musikaliska framföranden â frĂ„n mĂ€nsklig kontakt genom blickar och beröring till det osĂ€kra förhandlandet av delat utrymme. Expositionen reflekterar ocksĂ„ över hur sĂ„dana möten kan bidra till ny förstĂ„else och kunskap.
