THE BABY BUCHA PROJECT

I den här expositionen utforskar jag mina känslor kring att vara transnationellt adopterad. Jag anser inte att adoption är en ”win-win-situation” och jag uppmuntrar kritiskt tänkande kring såväl själva företeelsen som glorifieringen av densamma. Den färgblindhet som jag har bemötts med som PoC med vita föräldrar har inneburit existentiella svårigheter för mig. Jag plågades av känslor som jag inte kunde förstå och jag blev isolerad. Jag vill visualisera känslan av att bli förfrämligad och alienerad från sin egen kropp, och rädslan för att drunkna i sin egen hud. Ofta har jag upplevt behovet av att knäppa upp min hudkostym och lämna den i en hög på golvet bredvid mina kläder. I detta projekt odlar jag min egen hud i ett kärl, eller rättare sagt, jag odlar en kombuchakultur i té och socker. Under fermenteringsprocessen växer det fram ett cellulosamaterial som påminner om mänsklig hud. Processen är långsam och det krävs rikligt med kärlek och näring för att utveckla materialet. I gengäld får jag ett egenhändigt producerat material som tillåter mig att arbeta självständigt.