VIS #12 – TEMA: SAMTIDA AR(T)KEOLOGI

Nummer 12 av VIS presenterar metoder, omtolkningar och omprövningar av vårt förflutna. Genom linsen av Samtida Ar(t)keologi – en sammansmältning av konst med aspekter av arkeologi – vill vi utforska hur konstnärlig forskning kan föreslå en alternativ metodologi som kan utmana etablerade historiska berättelser och erbjuda möjligheterna att återskapa det förflutna. I Samtida Ar(t)keologi sammanfogas olika metoder och berättelser om historia. Det konstnärliga förhållningssättet har en emancipatorisk möjlighet att utmana och föra fram mikrohistorier som ofta lyfter fram andra aspekter av de kända historiska berättelserna. Den mångsidiga relationen går från djupt personliga berättelser till samtal med omgivningen och frågorna om konstnärlig tolkning och performativitet. Utforskningarna handlar inte främst om de storslagna händelserna eller de dominerande berättelserna; de börjar ofta med detaljerna. Det här är berättelser som av en eller annan anledning ofta har hamnat i skuggan, gömda i utkanten av vårt kollektiva medvetande.

Leanna Moran försöker ar(t)keologiskt upptäcka och förstå varför hon målar tusentals cirklar. Detta leder henne att undersöka eller snarare förhöra sitt eget förflutna – den känslomässiga resan – för att förstå den autoetnografiska skärningspunkten mellan klass- och stadsliv i nordvästra London.

I sin exposition berör Paula Urbano liknande frågor om social och politisk identitet i relation till landet hon lever i. Hon ger sig in i en historisk-arkeologisk resa som involverar kunskapsteoretiska reflektioner över gränslandet mellan vetenskap och konst.

Ingfrid Breie Nyhus och Live Maria Roggen frågar: vad händer med vad som en gång var romantisk musik när den rör sig genom tid och historia och när den rör sig genom improviserande kroppar?

Marinos Koutsomichalis använder vad han kallar punkarkeologi som metod för att gå vilse i mörkret. Hans utforskande, performativa vandringar har förmågan att etablera någon slags av frihet, samtidigt som han hanterar ett "svårt" nära förflutet.

Costanza Julia Bani utforskar en annan potential hos de ar(t)keologiska metoderna för engagemang, och agerar som en skattjägare när hon konstruerar ett slags kuriosakabinett för att omtolka och återupptäcka natthimlar från det förflutna.

Jehanne Paternoster genomför en mikrohistorisk undersökning i sin studie av restaurering av antika gobelänger. När hon gick in i hantverket i förhållande till materialen förflyttades hennes uppmärksamhet till trådarna som hade fallit till golvet och hon startade en upp-och-ned-studie där skräpet kom att utgöra centrum för forskningen.

Patrik Kretscheck har ett än mer direkt förhållande till arkeologiska metoder när han samlar in material, berättelser och dokument från en nerbrunnen skola i Stockholm. Hans ar(t)keologi är ett indirekt socialt och politiskt manifest om utbildningens möjliga sociala dynamik i en Stockholmsförort.

Alla dessa expositioner betonar på ett eller annat sätt nödvändigheten av metoder för att undersöka det förflutna och även göra sig föreställningar om framtiden. Samtida Ar(t)keologi kan fungera som en helande metod för att hantera det svåra förflutna, för att omtolka det förflutna och det dynamiska förhållandet mellan dåtid, nutid och framtid. De betonar att det förflutna inte bara är en statisk bakgrund; den pulserar, flätas samman med vår nutid och bildar krusningar in i framtiden. Detta dynamiska förhållande förtjänar en känslig metod för undersökning för att utmana och ompröva etablerade historiska berättelser. Genom noggrant, nyanserat konstnärligt utforskande kan fragment av historien avslöja sig, komma fram ur skuggorna av konventionell förståelse. Även om det förflutna ter sig slumrande vimlar det av liv – en "död-levande" varelse som återuppstår i vår nutid och formar banorna för vår framtid. Därför bör vårt förhållningssätt till historien vara besläktat med att gästfrihet: att välkomna dessa marginaliserade berättelser, ge dem sitt rättmätiga utrymme i tidens storslagna struktur, och inse att de också formar vår förståelse av världen.

Behzad Khosravi Noori och Magnus Bärtås, redaktörer för VIS #12

VIS Redaktionskommitté 2024: Behzad Khosravi Noori, Cecilia Roos, Eliot Moleba, Gunhild Mathea Husvik-Olaussen, Magnus Bärtås, Tale Næss, Michael Duch.

Bild från expositionen “Why I Paint Thousands of Circles” av Leanna Moran.