De skulpturala installationerna ”risk” 2011 och ”Celebration” 2015 tog form efter att jag hade brutit flera ben under en tur på terrängcykel och inte hade kunnat arbeta i min ateljé på ett år. När jag började skulptera igen insåg jag att enda sättet för mig att förhålla mig till mina tidigare verk var genom att bryta dem i bitar. Jag undersöker hur och varför mina estetiska preferenser har förändrats efter mina skador, i synnerhet i förhållande till det nya riskmomentet. Jag reflekterar över olika upplevelser av terrängcykling och av att bli skadad, spänningen mellan det stöd och den begränsning det innebär att vara gipsad och mitt främlingskap inför min brutna arm. Därigenom ställer jag frågor kring vad som får människor att utsätta sig för risker, hur vår riskbedömning kan ändras under olika omständigheter, och om skälen till att ta risker skiljer sig mellan män och kvinnor. Jag reflekterar över risken för konstverket och för betraktaren, och över olika typer av risk inom konst. Slutligen berättar jag om hur detta har påverkat skapandet av ”risk” 2011 och ”Celebration” 2015.
RISK FÖR BROTT
Dr Joanna Sperryn-Jones, lektor i fri konst, skulptur på York St John University i Storbritannien. Sperryn-Jones skapar skulpturer som hon sedan bryter itu, och hon uppmuntrar ofta andra att vara delaktiga i processen. Hennes skulpturala installationer blir verksamma genom att åskådarna interagerar med verken när de undersöker deras begränsningar och/eller bryter dem i bitar. Hennes forskning är inriktad på erfarenheter av att bryta saker, och hon drar paralleller mellan personliga erfarenheter, som att ha brutit flera ben i kroppen, och att skapa en skulptur och bryta den i bitar, Derridas tanke om att bryta ner en text och brytandet i bitar som metodologi. Att bryta saker i bitar tillämpar hon även i sitt skrivande, som utvecklats ur William Burroughs cut up-teknik.
Gå till expositionen i databasen Research Catalogue.
