BEHZAD KHOSRAVI NOORI

EN KRINGRESANDES LIV GENOM EN HÅLKAMERA

Mellan 1956 och 1968 tog fotografen Gholamreza Amirbegi en mängd bilder i sitt grannskap i sydvästra Teheran. Då hade staden just sett en stor tillströmning av arbetarklassinvandrare från landets mindre kommuner. Genom att återberätta detta fotografiska material, som inte bara väcker speciella lokala minnen, men också distinkta subalterna historier, erbjuds förbisedda arkivberättelser om social förändring underifrån i Iran. Dessa uppstår i Gholamrezas ämnen: globala filmbilder och omedvetna koloniala minnen. Genom att använda en slags jämförande historiematerialistisk analys är Khosravi Nooris mål här att utveckla en praktikbaserad, mångsidig arkeologi över samtiden. Denna ansats börjar med en utgrävning av själva det historiska materialet för att sedan både upptäcka förlorade identiteter i dessa bilder och försöka förskjuta dem från sedimenterade historiska positioner. På så vis ställer han frågan: Vad händer med det förflutna från framtidens utgångspunkt?

Biografi

Behzad Khosravi Nooris praktik omfattar film, installationer och arkivstudier. Han utgår från personliga erfarenheter som används som en språngbräda för att etablera ett förhållande mellan personliga minnen och geopolitiska skeenden. Khosravi Nooris verk har visats bland annat på Kalmar Konstmuseum, Malmö Konstmuseum, Timisoara Biennale, Tensta Konsthall, CFF (Centrum för Fotografi, Stockholm), Marabouparken och Centre of Contemporary Art, Riga. För närvarande är han doktorand vid Konstfack/KTH Stockholm.