LIVIA PRAWITZ

PISKAN STÄLLNINGEN

Gården, tvättstugan och piskplatsen är kollektiva inrättningar i hemmets annars privata sfär. I Stockholm kan du hitta piskställningar i många kvarter även om de idag sällan används. Att piska mattan är en akt som utförs i syfte att avlägsna smuts – resterna av liv. Städning är ett repetitivt arbete där något måste göras om och om igen utan att det producerar något nytt.

Piskan ställningen är ett projekt som består av en essä, ljudverk samt skisser i olika material. Projektet är uppdelat i tre delar; den som piskar, det som piskar och det som utgör en ställning för piskandet. De olika associeringarna till piskställningen och mattpiskan utgör grunden för projektet som kretsar kring frågor som rör upprepning och produktivitet, plats och tid, gränsen mellan det privata och det offentliga rummet samt hur farlig strävan efter påstådd renhet, hygien, vetenskaplighet och ljus kan vara. Genom text, ljud och bilder sammanflätas personliga och kollektiva minnen i form av associationer till objekten i relation till reproduktivt arbete, stadsplanering, våld, välfärdsprojektet och barns lekar.

I materialet finns också andra associationer till kontroll och makt – piskan som medel för hot och bestraffning och ett utforskande av olika former av tomhet i relation till arkitektur, sociala strukturer och mentala platser. Genom en yngre och en äldre kvinnas berättarröst följer vi en associativ tankekedja där den privata, den offentliga och den kroppsliga sfären sammanbinds. Miljön är ett samhälle där hon kommer hem från jobbet till en annan form av monotona rutiner, där bilar bränns ner och bord placeras under vaser, medan någon har grävt en grop nere i centrum.

Genom skisser i olika material närmar jag mig piskan genom att utforska dess form. Mina försök att upprepa piskans knutar leder till en rad variationer på minnet av piskor där misstag utgör grunden för nya former. I projektet blir repetitioner och variationer i ljud, text och skisser ett annat sätt att närma sig repetitivt arbete.

Biografi

Livia Prawitz är en Stockholmsbaserad konstnär utbildad vid Akademin Valand. Med ett intresse för relationen mellan språk och bild, kropp och arkitektur samt minne och återgivning arbetar hon med ljud, text, skulptur och rörlig bild.