Tänk om misslyckande inte är kollaps utan omställning? Denna forskning ser seismisk aktivitet som en spekulativ plats för vibrerande instabilitet, anpassning och relationell spänning, snarare än som katastrof. Med utgångspunkt i data från de mest betydande jordbävningarna i Rumänien mellan 1977 och 2023 översätter projektet magnituder till en immersiv ljudinstallation som gör det ohörbara hörbart med hjälp av algoritmisk bearbetning och lågfrekvent vibration. Den resulterande soniska miljön inbjuder till obehag och desorientering som produktiva tillstånd, och omformulerar misslyckande som ett sätt att tolka stabilitet på ett nytt sätt.
Arbetet hämtar inspiration från Merleau-Pontys fenomenologi, Jungs arketypteori, Bohms fältteori, Deleuzes pataphysik, Priests estetik av misslyckande samt Eshuns soniska fiktion, för att positionera seismisk resonans som en spekulativ och instabil tröskel mellan att känna och att veta. Istället för att påstå sig representera jordens röst engagerar installationen sig kritiskt i de etiska implikationerna av att översätta geofysiska data till ljud, med medvetenhet om luckor, förvrängningar och tolkningar som processen innebär. Istället för kollaps blir misslyckande en förutsättning för lyssnande – ett lyssnande som motstår kontroll och öppnar en dialog mellan mänskliga och mer-än-mänskliga temporaliteter genom sonisk praktik.
