Vis nummer 6, Smitta, presenterar fem expositioner som visar på smitta som ett konstnärligt begrepp, i betraktelser och analogier, i konstnärliga försök och fördjupningar, i levande exempel på hur performativ beröring och överföring komplicerats och omöjliggjorts under restriktioner och isolering – men också belyser fysisk närvaro och beröring som en grundförutsättning för konsten.

I mars 2020 valde redaktionskommittén för VIS temat Smitta för VIS #6. Ingen hade då en aning om hur världen skulle påverkas och hur utvecklingen skulle springa ifrån alla rimliga idéer om att konsten enbart kunde använda sig av metaforiska tolkningar av begreppet smitta. Vår ingång var att det finns en stor öppenhet i begreppet och att det korresponderar med de många olika sätt som konsten utövas, sprids och överförs: innehållsmässigt, formmässigt och strukturellt. En önskan att på ett lite annorlunda sätt ta sig an en av forskningens viktiga huvudingredienser, referenserna, låg också i ambitionen att på ett övergripande plan visa på hur konstnärliga arbeten och forskning kan spridas genom inspiration, förebilder, beröring – såsom en smitta sprids genom infektion och beröring (på både fysisk och mental väg). Att ange smittvägarna skulle kunna vara att visa på sammanhang och referenser, möjliga kontaktytor och släktskap.

Idag kan vi inte annat än att betrakta begreppet smitta i ett annorlunda ljus, dels utmattade som vi är av mer än 1 ½ års tung pandemi, dels på grund av begreppets utslitenhet och ensidiga associationer. För att behandla och problematisera numrets tema har vi spelat in en film med ett samtal mellan tre medlemmar ur redaktionskommittén kring begreppet smitta, hur pandemin och dess begränsningar påverkat konstnärer och hur vi möjligen kan se på framtiden för konsten i en postpandemisk värld.

Biologisk infektion och ”konstnärlig smitta” sker på likande sätt – det krävs en beröring, en närhet, en utsatthet. En överföring sker inte på distans, eller i isolering. Konsten och konstutövandet har under pandemin genomgått stora förändringar och vi ser prov på några av dessa förändringar och anpassningar i detta nummer av VIS. Några konstnärer har kunnat fördjupa sina processer i eget koncentrerat arbete, många har uppfunnit sin konst på nytt i digitala medier, åter andra har försökt att kommunicera ”smittsäkert” med anpassade projekt. Men det finns ju även exempel på hur konsten under pandemin tystnat och stannat av, att konstnärer varit tvungna att byta bana för att överleva. Det återstår nu att se vilken påverkan den pandemiska upplevelsen haft på konsten och konstnärers arbete och vilka roller konsten kan spela i den post-pandemiska återhämtningen.

I det här numret får vi ta del av 5 expositioner som på olika sätt behandlar det smittande och berörande, i process, i betraktelse, i analogier och i exempel på närhet och beröring som oskattbara beståndsdelar i musik och performance.

Jennifer Torrence, slagverkare och interpret, har med utgångspunkt i sitt konstnärliga forskningsprojekt Performing Precarity skapat en exposition som i sitt innehåll har tvingats förhålla sig mycket handfast till förutsättningarna under pandemin. Expositionen har på olika sätt behövt förändra framföranden av verken som ursprungligen var planerade och därmed hitta nya ”smittsäkra” sätt att framföra det konstnärliga innehållet: Mänsklig beröring och mänsklig kontakt, delande, sårbarhet och närhet i framförande av samtida musik.

Alexandra Crouwers, bildkonstnär, utgår i sin exposition från ”The Plot” en plats där en bit skog angripits av den skadliga granbarkborren och huggits ner och skapat en bit ödemark, en inkörsport till att hantera en övergripande ekologisk sorg. Det är en rörlig, ickelinjär exposition med en mångfald av olika konstnärliga metoder och ingångar som bjuder in till en vandring som är befriande provocerande, humoristisk och rik på reflektioner. Expositionen rör sig runt ”The Plots” koordinater med 3D modeller, animationer, stillbilder, videoarbeten och gif.animeringar.

Karen Schiff, bildkonstnär, reflekterar över karantänen och sin teckningspraktik som bygger på språkbaserad abstraktion. Hon beskriver hur dessa teckningar uttrycker flyktiga, tillfälliga impulser som sedan erbjuder ett fördjupat reflekterande och teoretiserande grundat i den sinnliga erfarenheten av att teckna och en utvidgad ”visuell” läsning. Hon formulerar fram en överföringens poetik som gäller både hur viruset smittar och hur idéer skapas och cirkulerar. Expositionen har en tydlig koppling till livet under coronan, det ensamma arbetet och reflekterandet i en påtvingad isolering.

Timo Menke, bildkonstnär, presenterar en vindlande exposition som fokuserar på den mörka agensen i kosmisk och mikrobiologisk materia. Hur den mörka materien transformerar, infekterar och eventuellt sammansmälter i symbios med människan. Han använder viruset och smittan som en kreativ härd där kusligheter och generativa kvaliteter samsas och frammanar en mörk upplysning. Texten är ett manus för en performativ läsning och har karaktären av ett omkväde med återkommande koriska kommentarer. En berättelse bestående av fragment om läderlappar, virus och mörk materia upplysta av en Corona i Platons grotta, en smittans mikrohistoria.

Liv Kristin Holmberg, kyrkomusiker och performancekonstnär, visar i sin exposition sitt konstnärliga forskningsprojekt Kunstliturgien och hon närmar sig temat smitta på ett originellt och konsekvent sätt, via liturgi, ritual och performance. Beröring och vilken användning den kan ha i konstnärliga och liturgiska ritualer är fokus och har fått en extra betydelse på grund av smittskyddet under pandemin. Videon av den performance som spelats in var tvungen att anpassats till rådande förhållanden men har inte tappat i uttryckskraft och relevans – det kan kanske vara så att smittskyddet ger upphov till nya betydelsefulla ritualer och en egen dramaturgi. I expositionen finns också transkriberade reflekterande samtalsdialoger som undersöker förhållandet mellan konst och kyrkorum och konstens relation till det liturgiska.

Anna Lindal, redaktör för VIS #6

Omslagsbild: Bild lånad från Timo Menkes exposition "Corona Influentia och den mörkare materian" VIS #6 "Smitta". Chinese rufous horseshoe bat Rhinolophus sinicus (Wikimedia) from Yang Cha Shan, Szechwan, China by Naturalis Biodiversity Center, CC0.