Den här essän handlar om risktagande i konstnärlig forskning. Det handlar om hinder och vändpunkter; om att vända sig bort från det välkända, mot ett okänt område. Allt tog sin början i mörkret på en båt på väg mot Nordnorge. I december 2012 ändrar jag inriktning och lämnar mediekonsten för att närma mig ett mer samhällsengagerat, aktivistiskt sätt att arbeta. Jag lämnar Bergen och hamnar till slut i Madrid, mitt i vräkningskrisen. Under resan bjuder jag in olika personer att tänka med mig, vilket får verket att ta oplanerade och oförutsedda riktningar. Jag uppfattar risktagande som ett ”staying with the trouble” (Haraway) tills det klart framstår vad som står på spel. Det är det risktagande vi ägnar oss åt när vi söker efter mening genom att försöka hitta vägar att leva i och påverka nuet.
NÅGRA KOMMENTARER OM ATT GÅ VILSE (IGEN)
Michelle Teran är docent i Art & Technology vid Konstakademien vid NTNU, Trondheim, och bedriver praktikinriktad forskning vid Willem de Kooning Academy / Hogeschool Rotterdam. Teran, som är från Kanada, är konstnärligt verksam och undervisar och forskar inom det interdisciplinära fältet samtidskonst. Hennes forskningsområden omfattar samhällsengagerad och platsspecifik konst, transmedia storytelling, counter-cartographies, sociala rörelser, urbanism, feministiska praktiker, kritisk pedagogik och aktivism. Hennes multidisciplinära verk spänner över film, text, teoretiska studier, performance, installationer, högläsning, onlinearbeten, evenemang där publiken medverkar och interventioner på offentliga platser.
Gå till expositionen i databasen Research Catalogue.
