Ordet exposition har vare sig i en forskningskontext eller i bildkonsten någon längre historia. De sceniska, tekniska och visuella konotationerna av ordet handlar om förklaring, uppvisande, om vägledande kommentarer, om att framställa något öppet – att föra fram det i ljuset. Vi kan tänka på kamerans exponeringstid eller på hur expositionen i teatern eller filmen är de partier som ger den bakgrund till karaktärerna som är nödvändig för berättelsen. Det är intressant att gatukonstnären och den konstnärlige forskaren Adam Kraft i detta sammanhang har skapat en exposition för VIS premiärnummer. Hela Adam Krafts mer än 15-åriga gärning handlar om åtkomst till dolda och förmodat oåtkomliga utrymmen i staden och offentligheten, platser som konstnären utforskar och på olika sätt bebor och skapar avtryck på – både som en markör för dess potential och för att i graffiti-traditionen sätta sitt märke. Detta inträngande i, och omförhandlande av, stängda offentliga fysiska rum har en politisk betydelse och handlar ytterst om en dekonstruktion av själva föreställningsförmågan – ”de-imagineering”, som Kraft säger, där föreställningsförmågans tankematerial förändras och vidgas. ”Rätten till staden” får en ny betydelse i denna exposition av expeditionerna platser som vi inte förväntas bli exponerade för. Denna möjligen paradoxala öppenhet, detta uppvisande, innefattar också de bokstavliga metodologiska verktygslådor som utvecklats i Krafts arbete i en form av best practice-anda. Adams Krafts bidrag visar på en potential inom forskning på konstnärlig grund: vi kan få en viss tillgång till stadens frånsida och dess möjligheter, och vi kan till och med dela vissa metoder, bevekelsegrunder och utopier för denna åtkomst.
Magnus Bärtås, Redaktionskommittén

Sammanfattning

In my work I experiment with ‘de-imagineering’ and intervening into the ‘urban commons,’ through practices of altering and re-purposing existing structures. The work is both informal and transgressive in its methodology, with the core intention to investigate and participate in the shaping and making of the city. Art and research can provide keys to accessing such a city in the making; a space where we can challenge the preconceptions of what is possible, and to imagine alternative strategies for the creation of realities. As the concept of ‘imagineering’ suggests; it is imagination-engineering possibilities to hypothetically look behind reality and shape it. Furthermore, I wish to specify ‘imagination,’ as the thought material that potential realities are made from. As the term ‘imagineering’ is heavily connected to its use in the creative economy, I suggest the wordplay of ‘de-imagineering’ (the deconstruction of imagination). I argue that the production of imagination is fundamental for the change of current conditions and should as such be re-appropriated. In this sense it’s an anarchist posture; it denounces everything that cuts us off from and diminishes our own power to act.

Not only imagination is held in the deposit and account holdings of corporate and commercial actors, but so are many of the tactics that are designed to contest this hegemony. Counter culture is continuously being transformed to fit as capitalism’s sanitizing tool in “redeveloping” cities, co-opted and instrumentalized in processes of gentrification. In my work this manifests the ethical issue of having a practice that risks to end up fueling the dominant system in opposition. A phenomenon that the Situationists referred to as Récuperation; “the activity of society as it attempts to obtain possession of what negates it,” or one could say: how strategies of resistance towards ‘the spectacle’ ends up being a vital part of it.

Based on this knowledge I’m researching which transgressive strategies, evasive yet present, could be practiced under the Lefebvrian concept of the ‘Right to the City.’ How could they be constructed, performed and shared?

Till expositionen

Gå till expositionen i databasen Research Catalogue. Expositionen är inte responsiv och fungerar bäst på en större bildskärm.