VIS om Konstnärlig forskning

De flesta konstformer har tillräckligt långa historier av metodiska undersökningar, och av uppsättningar av metoder och frågeställningar för att bilda egna forskningsområden – tillräckligt fruktbara för att skrivas in i institutionella system. Men forskning på konstnärlig grund har i de nordiska länderna en kort historia inom akademierna, de första försöken skedde i mitten av 1990-talet. Sedan dess har två linjer av kunskapsackumulation och kunskapsdelande utvecklats: ett begreppsliggörande och utvecklande av konstnärlig praktik och ett transdisciplinärt förhållningssätt där konstnärliga metoder förbinds med metoder inom humaniora, natur- och samhällsvetenskaperna.

Konstnärlig forskning är således en form av ämnesutveckling, inte åtskild från grundutbildningen i konst. Den ansluter sig till en historia både av erfarenhetsbaserad och förkroppsligad kunskap som är förbundet med avancerat konstnärligt arbete och en historia av reflekterande texter och kommentarer skapade av praktikerna med viljan att avtäcka och veckla upp de vanligtvis dolda skeendena i konstnärliga processer. Konstnärlig forskning är ett försök att teoretiskt artikulera det specifika i konstnärlig kunskap, hur den formas och hur den är förbunden med exempelvis samhället och politiska handlingar. Med begreppet ”den konstnärliga processen” avses då inte bara praktiken/metoderna/görandet utan också de kulturella och konceptuella mekanismer som agerar för att skapa mening i ett verk.

Inom konstnärlig forskning ska alltså begreppen ”metod” och ”metodologi” förstås i en vidgad betydelse. Alla metoder har sin egen estetik och bär med sig sina gester, sin diskurs och sin historia i ett konstverk. ”Metoder”, ”görande”, ”praktik” ska alltså ses som likvärdigt involverade i verkets meningsproduktion och tillgängliggörs på olika sätt i konstnärliga forskningsprojektet.

Konstnärlig forskning är därför en ”ny-gammal” genre och det finns en mängd exempel inom varje konstnärligt medium från tidigare perioder som skulle kunna betraktas som konstnärlig forskning avant la lettre. Men genom utvecklingen av en spridnings- och peer review-kultur – till vilken VIS är stolta över att bidra – hoppas vi delta i dess mognande som erkänd disciplin. I denna process kommer vi möta både lekfulla och systematiska expositioner av, och rapporter om, konstnärliga processer – vilka utgår från själva konsten och från de som står närmast dess praktik.

VIS om Exposition (översättning kommer inom kort)

Exposition is a term rich in connotations for the arts; it can describe anything from the way an artist arranges his or her works for public display to the way a composer presents the main themes and tonal conflicts that are then resolved through the developmental processes of Sonata Form. Because of this richness of association, it has been a happy choice as the collective name for the different presentational formats by means of which the varied insights and results of the artistic research process can be communicated and different artistic intentions and focuses set out.

Exposition is therefore a key concept in artistic research, and embraces various forms of production, viewing, interpretation, presentation and documentation; these may comprise the whole of the artistic artefact or event, but they can also be supplemented by other types of communication. The outcome of the research is presented in its own terms. The encounter with the exposition of the research therefore provides a key to understanding its aesthetic, epistemological, ethical, political and social content.

By developing different formats through which expositions can be carried out, the community of artistic researchers aims to address the challenges that arise when research is formulated and presented in forms that communicate through an artistically-conceived experience. VIS hopes to use expositions as a means of pushing the boundaries set by existing forms of research publication and dissemination around the ambitions and potential achievements of artistic research.